rememberalright

Det var en gång två stycken ganska galna tjejer som bestämde sig att
åka till Fauln mitt i natten för att söka lyckan i IDOL.


Efter flera timmars åkande genom den mörka,kalla natten nådde de
tillslut sitt första mål: En rastplats, där en efterlängtad frukost väntade...


Äntligen! Mätta och glada så kom staden Falun närmare, och väl framme
var det dags för de något trötta tjejerna att sminka bort natten ur ansiktet
och klä på sig riktigt ordentligt.


Men tjejerna möttes av en konstig syn...Där,i kön,fanns nästan inga
folk!?

Men de påpälsade tjejerna travade glatt iväg genom stålstaketen, utan
att ha en aning om att de skulle uppleva något förskräckligt...Nämligen
kylan.



Efter en snirklig färd fann de tillslut en lämplig lägerplats. Tjejerna satte
sig tillrätta och började att räkna ned de timmar som återstog innan de
skulle bli insläppta i värmen igen...



Efter ett par timmar började tjejerna att diskutera vad de egentligen
hade gett sig in på...Den här kylan var outhärdlig! Men istället för att
vända tillbaka till bilen så kämpade de på, och tryckte filtarna ännu
närmare sig och väntade.




Tjejerna försökte att hålla humöret uppe, och kön växte sig allt större
och större.



Och medan kön växte började olika kameramän att röra sig bland
människorna till en av tjejernas fasa, medan den andra försökte att
komma med på bild så ofta som möjligt.Tjejerna fick sedan veta att
det snart var dags att komma in, JIPPI!



Så var det äntligen dags! Tjejerna var fulla av förväntan och stelfrusna
efter 5 timmars köande. Men innan det var dags för den ena tjejen att
sjunga skulle papper fyllas i, gitarrer stämmas och nerver lugnas (gällde
mest tjejen som inte sökte) och tina upp händer.




Ett ljud hördes plötsligt från en främmande kvinna, det var uppropning
av nummer! Tjejerna väntade spänt på det rätta numret, och vips så
skrånade det ut i lokalen att det var dags, nu fanns det ingen återvändo!

Medan den tjejen som skulle söka klev iväg med fokuserade steg och försvann ur sikte började den andra tjejens puls att öka...Konstigt att det var hon som var nervös, hon satt ju bara där på en stol och åt läkerol!
Minuterna gick, och den andra tjejen kom inte tillbaka. Hade det hänt nåt? Hade hon gått vilse bland alla jury-rum?
Men när nerverna var som spändast hos tjejen som väntade så kom en figur gående emot henne som hon väl kände igen. Hon fick veta att tjejen inte hade gått vidare, men att hon var lika nöjd för det. Så de packade ihop sina saker, småsprang tillbaka till bilen och begav sig hemåt (även nu inlindade i filtar och i många olika klädesplagg) Tjejerna mindes inte mycket av resan hem, den bestog till stor del av sömn. Men nog drömde de om kameror, istider och en o annan dryg kameraman.

Snipp snapp snut, så var sagan slut!♥