rememberalright

Igår fick jag äntligen uppleva det efterlängtade och även fruktade slutet av Harry Potter, en vän som jag för evigt kommer att sakna.
Jag hade skyhöga förväntningar, för om dom misslyckas med slutet, så har dom misslyckats med allt. Jag hade sett trailern om och om igen, varje gång med andan i halsen och gåshud som spred sig över hela kroppen. Jag hoppades innerligt och av hela mitt hjärta att filmen skulle göra boken rättvisa, för det får helt enkelt inte bli en film som är "helt okej". Den måste vara perfekt.
Och visst lyckades dom.

Filmen är den bästa bio-upplevelse jag någonsin har upplevt, att beskriva den med ord är knappt möjligt. Att få vara med om en världspremiär av det här slaget var verkligen stort, och man kunde känna hur hela biosalongen vibrerade av spänning och förväntan. I samma stund som jag tog på mig mina 3D-glasögon försvann jag omedelbart in i en värld fylld av mörker, och en känsla av upprymdhet fyllde min kropp. Genom hela filmen byggdes slut-striden upp, tills den exploderade och tog hela publiken med häpnad. 
Tårarna rann tyst och sakta ned för mina kinder vid ett flertal tillfällen, och jag gjorde ingenting för att dölja dem.
Detta är världens bästa historia, och precis som tårarna så döljer jag inte min kärlek till världens mest omtyckte trollkarl: Harry Potter.