rememberalright

Nu har denna dag passerat som jag så länge har väntat på, och den var helt klart en dag värd att leva på♥

Dagen började med att jag noga gjorde rent mina ridbyxor och skor på morgon, det stog ju faktiskt "skötsam" klädsel, så jag tänkte att lite proper måste jag se ut! Sedan åkte jag och mamma till Statiol Brändåsen för att inhandla lite överlevnad till mig, alltså: Macka, smoothie, skvallertidning & även godis. Mamma sa åt mig att köpa något sött, och jag svarade att "nej, jag vill inte ha...mår nog lite illa..." Men hon hade rätt, för det där söta hade sin funktion senare på dagen, tro mig.
Efter inhandlandet så bar det iväg till stallet, för jag hade nämligen lektion innan, hopplektion. Hur passande var inte det? Lektionen gick alldeles för bra, både jag och Dasty körde allt vi hade, och efteråt var både han och jag som två vattenfall av svett. Men bra kändes det då, och jag var taggad. Efter det plockade jag med mig min proviant och satte mig i cafeterian och försökte slappna av en stund, innan allt drog igång. Men väl där kom nervositeten tillbaka, när jag såg alla transporter och människor komma. Svälj..
Sedan fick jag se skissen över banan. Orden som jag såg kan tydas OMG. Hur i helsike ska jag komma ihåg denna??? Men efter att stått länge och memorerat den så satt den, som ett mirakel.
Min moster kom sedan, och vi gick banan tillsammans. Hon flikade in lite tips hur jag skulle rida och jag lyssnade. Försökte iallafall.
Framridningen stog som nästa punkt, för jag startade som andra ekipage i klass 50 cm. Den gick bra, tror jag! Vi travade lite, testade lite cavaletti och hann med några hinder, han kändes lugn och framåtbjudande♥

Och vi kom sedan in, efter jag hört, ekande över framridningen: " Melinda Gustavson är nästa startande"
Några djupa andetag senare och en taggad häst så stog jag där inne, men banan framför mig och folk som hade sina blickar fästa på lilla jag och Dasty. Med orden "Melinda Gustavson, varsågod och rid" så startade jag, och allt runt omkring försvann. Det enda jag tänkte jag på var vilket som var nästa hinder och att Dasty var med mig. Att vi gjorde detta tillsammans. Och det gick UNDERBART, förutom att vi rev det femte hindret, men jag gjorde det!! VI gjorde det♥♥

Ibland är livet underbart, helt enkelt. Så lev det, för tusan!♥










♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥